Ångest och mörka tankar kopplat till uppkörningen, känner ni igen er?
Hej. Jag har lagt märke till att väldigt många verkar bära på mycket ångest och tunga tankar kopplade till körkort och särskilt uppkörningen. Jag känner igen mig själv i det. Det får mig att undra hur ett sådant system kan anses rimligt, när så många mår så dåligt av det. Väldigt många har svårt med prov av den här typen och det känns som att pressen är orimligt hög. Känner ni igen bilden? Och borde vi inte fundera på att göra om systemet så att det inte knäcker folk på det här sättet?
5 svar
Jag förstår verkligen känslan, uppkörningen var oerhört stressig för mig också. Samtidigt är provet i grunden det enda sättet att visa att man faktiskt kan hantera en bil i trafik, och det är en trygghet för alla andra. Men jag håller med om att formen skulle kunna göras mindre pressande.
JohanEn idé som ofta kommer upp är att låta trafikskolorna själva få godkänna elever som gått igenom och klarat alla moment, med bättre tillsyn för att undvika fusk. Då skulle man slippa den koncentrerade pressen på en enda halvtimme framför en okänd bedömare.
ElinDet som skapar ångesten för mig är just det onaturliga i situationen, att hela din förmåga ska avgöras på så kort tid och att en liten miss kan fälla dig. Man är också utlämnad åt vem man råkar få som bedömare. Det gör att nerverna tar över, även för den som egentligen kan köra.
AnnaJag vill vända på det lite. Ofta minskar nervositeten rejält när man verkligen är väl förberedd. Är grunderna tryggt inövade blir det mindre skrämmande att bli iakttagen, för då litar man på sin egen körning. Det löser inte allt, men det tar udden av en hel del av oron.
MarcusVi ska ändå vara försiktiga med att avfärda det som ren nervositet. Psykisk ohälsa och prestationsångest handlar inte om hur duktig man är, det finns människor som kan sin sak utan och innan men ändå mår dåligt av provsituationer. Där behöver systemet visa mer förståelse, och kanske erbjuda mer stöd på vägen.
Sofia