Handledaren litar inte på mig när vi övningskör
Jag har suttit bakom ratten med min pappa flera gånger nu, men det bara går inte. Så fort jag börjar köra blir han spänd som en fjäder, med ena handen nära handbromsen och den andra hårt knuten. Han har noll tilltro till mig och hävdar att han omöjligt kan lägga om sitt sätt. Jag klarar av att köra bilen, den hamnar inte i diket, men ändå höjer han rösten i varje korsning och kurva. Följden blir att jag blir osäker, tvivlar på mig själv och gör onödiga fel, och jag utvecklas inte som jag borde. Har någon annan haft det så här? Hur tog ni er ur det? Numera går jag på lektioner, men jag bävar för stunden när pappa åter tar plats bredvid mig.
5 svar
Ta med honom på ett pass eller ett par. Chansen är stor att han lugnar ner sig när han märker hur smidigt det rullar med en lugn lärare som lägger övningarna på en rimlig nivå i en miljö som passar.
JohanFörsök se det från hans sida också. Att sitta bredvid utan att kunna göra något är obehagligt, och därför blir många spända i början. Han mjuknar antagligen ju säkrare du blir, oavsett om han vill det eller ej.
PetraPrata rakt ut med honom och förklara att stressen han sprider gör att det går sämre, inte bättre. Går det, testa att köra med din andra förälder ibland för att variera lite.
NadiaAtt rycka i handbromsen är faktiskt bland det farligaste man kan göra om något händer. Bilen bromsar inte normalt då, och risken för sladd ökar rejält. Det är alltså ingen bra trygghet han sitter beredd med.
OskarDela upp det. Gör de moment som fungerar med pappa och lägg parkering, backning och sånt som skaver på trafikskolan i stället. Berättande körning hjälper också, då hör han att du är uppmärksam och slappnar lättare av.
Maja