Så gick min uppkörning, för er som är nervösa
Jag tänkte dela med mig av hur mitt körprov gick, för er som bär på nervositet. Det underliga var att lugnet höll i sig hela vägen, och just det gjorde mig ställd. Jag gick liksom och inväntade att paniken skulle slå till när som helst. Sista lektionen innan gick som en dröm och läraren skrattade när jag ändå tvivlade på att jag skulle klara det. Men ju närmare provplatsen jag kom, desto mer började benen skaka, så kroppen var uppenbarligen nervös även om huvudet inte var det. Efter legitimationskontroll och en invändig koll av bilen (där jag nästan glömde handbromsen) bar det i väg. Min drömkörning var som bortblåst och jag växlade knöligt, men jag pratade högt om hur jag tänkte. Så till er som bävar: det behöver inte gå perfekt för att bli godkänt, försök lita på er själva.
5 svar
Tack för ett långt och peppande inlägg. Sitter själv och är skräckslagen inför min tid, så det känns skönt att läsa något som inte bara handlar om folk som kuggat.
SofiePrecis som du säger är det guld värt att prata högt om hur man resonerar. Då ser prövaren att du uppfattar situationen rätt, även om själva utförandet inte blir perfekt.
TheoKul för dig, grattis. Det stämmer att de allra flesta körskoleelever faktiskt klarar det första gången, trots att det på nätet känns som att alla har kuggat.
IdaBra att höra att det gick vägen. En sak min prövare tog upp efter godkänt var att inte krypa in för långsamt i cirkulationsplatser, så det kan vara värt att tänka på under provet.
NilsSkönt att läsa. Det viktigaste verkar verkligen vara att vara någorlunda avslappnad och tro på sig själv, resten sitter ju redan efter all övning.
Yasmin