Fem underkända uppkörningar, jag är så nära att ge upp nu
Idag kuggade jag uppkörningen för femte gången. Hela provet satt, förutom ETT moment: jag körde ut lite för snävt framför en bil vid en påfart och då var det kört. Det som gör mig galen är att alla säger att jag kör bra. Min lärare säger det, pappa som övningskört med mig i två år säger det. Jag kör långa sträckor, motorväg, i stan, inga problem. Men så fort inspektören sätter sig bredvid mig blir jag en annan människa. Hjärtat dunkar, jag tänker på varje litet fel i en kvart och sedan är provet förstört. Vi har lagt sjukt mycket pengar på det här vid det laget och jag skäms inför alla som frågar hur det gick. Ärligt talat är jag nära att ge upp. Har någon varit i samma sits och faktiskt tagit sig igenom? Hur gjorde ni?
5 svar
Jag klarade uppkörningen på sjätte försöket, så jag har suttit exakt där du sitter nu. Snittet ligger visserligen på ett till två försök, men det finns massor av oss som behövde fler, och vet du vad? Det står inte på körkortet hur många gånger man försökte. Det som till slut hjälpte mig var att sluta skämmas. Jag slutade berätta för folk när jag skulle köra upp, så slapp jag alla "hur gick det?" efteråt. Trycket försvann nästan helt. Ge inte upp, du är mycket närmare än det känns.
ElinDet du beskriver är inte dålig körning, det är provnerver, och de går att träna på som allt annat. Det som funkade för mig: boka provet tidigt på morgonen och ta en körlektion timmen innan, så du kommer varmkörd och inte hinner sitta och grubbla en hel dag. Och bestäm dig i förväg för att små fel får hända: gör du en miss, andas, släpp den och kör vidare. Det är ältandet i en kvart efteråt som sänker provet, inte missen i sig. Inspektörerna är dessutom vana vid nervösa förare, du är inte den första med hjärtklappning i den bilen.
ViktorKonkret grej: efter varje underkänt prov får du veta exakt vad som fällde dig. Ta de punkterna till din lärare och nöt precis de momenten tills de sitter i ryggmärgen, istället för att bara boka ett nytt prov och hoppas. Fem prov med samma nerver ger tyvärr samma resultat. Två saker till: be om ordentlig återkoppling av inspektören direkt efter provet, det är den bästa feedbacken du kan få. Och ta med din lärare eller handledare i baksätet på nästa prov, det är tillåtet och till och med uppmuntrat. Då hör läraren själv vad inspektören säger och kan lägga upp träningen exakt efter det.
MajaEfter fem försök skulle jag ändra på något i upplägget, inte bara försöka igen hårdare. Boka en lektion med en annan lärare på en annan trafikskola och be om en ärlig bedömning, som ett låtsasprov. En ny person ser ofta det återkommande grundproblemet (hos många är det planering eller hastighetsanpassning) som den ordinarie läraren blivit hemmablind för. En del byter också provort till en mindre stad med lugnare trafik. Det kan vara rätt för nerverna, men bara om du faktiskt övar där först. Att köra upp på okända vägar brukar äta upp hela fördelen.
RobertEn tanke som hjälpte mig sluta se proven som ett lotteri: inspektören bedömer din sämsta nivå den dagen, inte din bästa. Hemma med pappa visar du din bästa nivå. Lösningen är inte tur, utan att höja golvet: så mycket körvana att inte ens en nervös version av dig gör något farligt. Och lägg ingen energi på att tycka att beslutet var orättvist, det går ändå inte att överklaga. Lägg allt framåt istället. Du har två års körning i bagaget, det sista som saknas är att visa det i 45 minuter. Den dagen det säger klick kommer du skratta åt att du var nära att ge upp.
Simon